Radiohead, The King of Limbs
Jag var osäker på om denna blogg skulle få innehålla gamla hederliga recensioner eller inte, men jag kunde ju inte kasta bort möjligheten att kort recensera Radioheads nya album.
Radiohead har (nästan) alltid varit i en klass för sig, och bör därför inte jämföras alltför starkt med något annat än sig själva. The King of Limbs låter som en naturlig uppföljare till 2007:s In Rainbows, men samtidigt inte. Det största problemet med The King of Limbs, förutom den ringa längden, är hur repetativt det låter. Mycket låter helt enkelt loopat: trummor, gitarrer och bas som går runt, runt, runt utan variation. Detta är tydligt på de fyra första spåren. Men trots detta finns det stunder då bandet verkligen lyser. Vackra Give Up the Ghost är ett sådant ögonblick. Lotus Flower, med Thom Yorke sjungandes i felfri falsett (och dansandes i en skamlöst cool och samtidigt töntig musikvideo), ett annat. Rytmiskt har Radiohead dessutom aldrig låtit bättre; särskilt trummisen Phil Selway spelar frenetiskt nog för att få mig att anta att orden "I've got blisters on my fingers!" måste ha yttrats någon gång under albumets inspelning.
The King of Limbs kan ses som ett steg neråt efter mästerverket som var In Rainbows, men inget vettigt fan av Radiohead kan bli uppriktigt besviken.
Någon mer än jag som undrar om inte Tove Jansson ligger bakom omslaget?
Radiohead har (nästan) alltid varit i en klass för sig, och bör därför inte jämföras alltför starkt med något annat än sig själva. The King of Limbs låter som en naturlig uppföljare till 2007:s In Rainbows, men samtidigt inte. Det största problemet med The King of Limbs, förutom den ringa längden, är hur repetativt det låter. Mycket låter helt enkelt loopat: trummor, gitarrer och bas som går runt, runt, runt utan variation. Detta är tydligt på de fyra första spåren. Men trots detta finns det stunder då bandet verkligen lyser. Vackra Give Up the Ghost är ett sådant ögonblick. Lotus Flower, med Thom Yorke sjungandes i felfri falsett (och dansandes i en skamlöst cool och samtidigt töntig musikvideo), ett annat. Rytmiskt har Radiohead dessutom aldrig låtit bättre; särskilt trummisen Phil Selway spelar frenetiskt nog för att få mig att anta att orden "I've got blisters on my fingers!" måste ha yttrats någon gång under albumets inspelning.
The King of Limbs kan ses som ett steg neråt efter mästerverket som var In Rainbows, men inget vettigt fan av Radiohead kan bli uppriktigt besviken.
Någon mer än jag som undrar om inte Tove Jansson ligger bakom omslaget?
Kommentarer
Trackback
