2012, del 2: album

Den här listan var mycket svårare än jag räknat med. Egentligen är de tre högst rankade albumen i denna lista alla mina favoriter. Men nåväl. Detta är mina tio favoritalbum från 2012.
 
10. Portico Quartet, Portico Quartet
 
Jazz är alltid en fråga om atmosfär, men det är länge sedan jag hörde så drömsk, harmonisk och meditativ jazz som Portico Quartet. Nu gör ju bandet elektronisk jazz, men detta albums atmosfär demonstrerar snarare en uppfinningsrikedom och ett otroligt samspel än någon form av förenklad genväg via elektroniken.
 
BÄSTA SPÅR: WINDOW SEAT, RUINS, RUBIDIUM, STEEPLESS, CITY OF GLASS
 
 
9. Spiritualized, Sweet Heart Sweet Light
 
Ett storslaget rockalbum i stil med Velvet Underground:s Loaded, men medan Lou Reed alltid låtit som att han har glimten i ögat känns Jason Pierce dödligt seriös. Därmed inte sagt att Sweet Heart Sweet Light är dystert; det är skräniga niominutare, distade riff och anthem-färdiga refränger så långt örat når.
 
BÄSTA SPÅR: HEY JANE, TOO LATE, HEADIN' FOR THE TOP NOW, MARY, LIFE IS A PROBLEM, SO LONG YOU PRETTY THING
 
 
8. Sharon Van Etten, Tramp
 
På något sätt lyckades jag glömma bort Tramp under en stor del av året, men när jag återupptäckte albumet under hösten hade det en tyngd som inte hade slagit mig vid första anblicken. Sharon Van Etten:s röst är så rakt på sak och uttrycksfull, och hennes sånger vecklar ut sig på ett oemotståndligt sätt.
 
BÄSTA SPÅR: GIVE OUT, SERPENTS, WE ARE FINE, ASK, I'M WRONG, JOKE OR A LIE
 
 
7. iamamiwhoami, kin
 
Med sin anonymitet (som visserligen inte varade), välproducerade och skumma musikvideos och ända ner till smådetaljer som deras insisterande på att enbart använda små bokstäver kunde iamamiwhoami väldigt lätt ha känts mer som en gimmick än som ett projekt att ta på allvar, men som tur är överträffar musiken alla förväntningar. Musik som möts någonstans mellan vaggvisa och rave, och som lyckas kännas intellektuell, varierad och kul. Tänk Fever Ray, men med mer dansande.
 
bästa spår: sever, drops, good worker, play, in due order, idle talk, goods
 
 
6. The Tallest Man on Earth, There's No Leaving Now
 
Kul att jag sällan funnit hela American rambler-stuket lika intressant som när det presenterats av en man från Dalarna. Kristian Mattson är bara så fängslande att lyssna på: i sina sångmelodier, sina texter, sin hesa röst och sina svängiga gitarrplock. Och han har aldrig låtit bättre än här.
 
BÄSTA SPÅR: REVELATION BLUES, LEADING ME NOW, 1904, THERE'S NO LEAVING NOW, WIND AND WALLS, LITTLE BROTHER, CRIMINALS
 
 
5. Perfume Genius, Put Your Back N 2 It
 
Put Your Back N 2 It har väldigt simpelt uppbyggda sånger som slår hårda känslomässiga slag. Mike Hadreas låter hela tiden som om han balanserar på gränsen till tårar, och hans texter känns som poetiska dagboksanteckningar från någon som levt ett hårt liv. Om nu inte det lät som en negativ grej. Låtar som No Tear, All Waters och Hood får mig att vilja hålla om honom och säga till honom att allt kommer ordna sig. Om nu inte det lät mer tragiskt än lockande.
 
BÄSTA SPÅR: AWOL MARINE, NO TEAR, TAKE ME HOME, DARK PARTS, ALL WATERS, HOOD, PUT YOUR BACK N 2 IT
 
 
4. Kent, Jag är inte rädd för mörkret
 
Har Kent någonsin låtit mer Kent än nu? Jag är inte rädd för mörkret är inte deras bästa album, och inte heller deras bäst sammansatta album, men deras förmåga att helt enkelt skriva givande, medryckande poprocklåtar med slagkraftiga refränger har i princip aldrig varit bättre, och ändå lyckas de få det att låta som den mest naturliga saken i världen. Kent är inte mainstream; mainstream är Kent.
 
BÄSTA SPÅR: 999, PETROLEUM, ISIS & BAST, JAG SER DIG, TÄND PÅ, BEREDD PÅ ALLT, FÄRGER PÅ NATTEN, LÅT DOM KOMMA
 
 
3. Cloud Nothings, Attack on Memory
 
Den legendariske Steve Albini producerade Attack on Memory och medförde sin skarpa ljudbild till årets tveklöst bästa rockalbum. Inte för att han hade behövts för att göra albumet fantastiskt: Dylan Baldi och hans band är galet samspelta och skriver catchy-as-all-hell poppunk bredvid hårda emo-innan-emo-var-en-dålig-grej-jams. Med bara åtta låtar är det ett brottsligt kort album, men dessa åtta låtar är guld värda.
 
BÄSTA SPÅR: NO FUTURE/NO PAST, WASTED DAYS, FALL IN, STAY USELESS, NO SENTIMENT, OUR PLANS, CUT YOU
 
 
2. Fiona Apple, The Idler Wheel Is Wiser Than the Driver of the Screw and Whipping Cords Will Serve You More Than Ropes Will Ever Do
 
Det finns ingen som kan förolämpa sina ex lika förödande som Fiona Apple, men hon har vett att jämna ut spelplanen då och då genom att placera sina egna fel och brister under ett mikroskop, utan att fastna i vare sig medömkan eller bitterhet. Rader som "I ran out of white doves' feathers/to soak up the hot piss that comes from your mouth every time you address me" och "How can I ask anyone to love me/when all I do is beg to be left alone?" står sida vid sida på detta album, och det känns renande och upplyftande. Låtarna byggs upp av minimalistiska och idiosynkratiska slagverk, kontrabas och piano med stor pondus och Fionas röst, som jag skulle kalla änglalik om den inte vore så brutalt mänsklig. Hennes röst skär igenom allt som en kniv, och hennes sånger begraver sig i hjärnan, hjärtat, magen och ryggmärgen. Detta album känns lika naturligt som att andas, och lika livsnödvändigt.
 
BÄSTA SPÅR: EVERY SINGLE NIGHT, DAREDEVIL, VALENTINE, JONATHAN, LEFT ALONE, WEREWOLF, PERIPHERY, REGRET, ANYTHING WE WANT, HOT KNIFE
 
 
1. Death Grips, The Money Store
 
Hur mycket kan jag egentligen säga som albumomslaget inte redan säger åt mig? Jag kan väl säga att detta är det första av två album som Death Grips släppte under 2012, och att det andra (NO LOVE DEEP WEB, som också är väldigt bra) hade en stor bild av en erigerad penis på omslaget. Death Grips är inte särskilt diskreta eller familjevänliga, om man säger så. Men deras musik är så mycket mer än bara oljud. Det är bara meningen att det ska låta så smutsigt. Klarar man av smutsen blir man rikligt belönad med störda syntar, skickligt trummande och schizofrent rappande (om du inte föredrar att kalla det skrikande). Jag säljer kanske inte albumet så bra. Men det gör inget. Jag lyssnar igen och skriksjunger med istället. AYE AYE!
 
BÄSTA SPÅR: GET GOT, THE FEVER (AYE AYE), LOST BOYS, BLACKJACK, HUSTLE BONES, I'VE SEEN FOOTAGE, SYSTEM BLOWER, THE CAGE, BITCH PLEASE, HACKER

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0